Ni ska veta att jag har levt ett liv fullt med vänner och fest, mitt smeknamn var nämligen partyprinsessan.
Partyprinsessan in action, ja det är jag i ett nötskal eller det var jag ;)
Fester och uteliv är inte alls viktigt men det fanns en tid i mitt liv då jag tyckte det, jag ställer mig ofta frågan vad hade jag gjort om jag blivit hjärtsjuk då som festande tjugoåring? Utan barn och man? Jag vet inte men det jag vet är att jag är oerhört tacksam att jag hade mitt barn och min man att kämpa för under min hjärtsjukdom. Det gjorde allting mycket lättare och idag springer jag hellre i skogen än går på krogen.
Hanna hon var den som ofta kom på festen och ofta ordnade hon själv en massa fester. Att umgås med vänner och träffa nytt folk genom att vistas ute på krogen var mitt liv under några.
Jag antar att dom flesta har levt så någon gång. Det har iaf jag gjort mellan 19-23 år så blev det en hel del fester. Fortsatte väl endel även när jag hade träffat peter, eftersom att han själv var/är en sådan person som gillar att gå på krogen så var det inget vi slutade med bara för att vi hade träffats.
Partyprinsessan in action, ja det är jag i ett nötskal eller det var jag ;)
Detta är sommaren innan vi får ett plus på stickan, plusset kom framåt nov och före det hade vi även fått två missfall!
Men detta är innan vårat andra liv tillsammans börjar, här var våra bekymmer inte stora och festerna dom kunde bli rätt många.
Så kom november och vi plussade och jag kände direkt skillnad från tidigare graviditeter som slutat i missfall väldigt tidigt dock första i vecka 6 och andra i början av vecka 8. Vi hade precis hämtat hem våran vovve cilla och var inställda på att nu skulle det bli ett mycket lugnare liv för vi hade en liten valp som behövde oss och just då kändes allt festande så otroligt banalt och tråkigt!
Så började jag känna av symtom och vågade knappt tro att jag kände dessa symtom men när inte mensen kom var jag tvungen att ta det där testet och det var ett plus. Men både jag och peter sa att nu vet vi att det kan bli missfall igen och blir de det så har vi iaf våran vovve.
Men det blev inget missfall, nio månader senare kom han som en storm och med sitt namn Herman gör han sin rätt som krigare. Han krigade för sin mamma när hon inte mådde bra vid förlossningen.
Så blev allt som det blev, jag blev hjärtsjuk och ett annat liv började för oss. Vi blev inte bara föräldrar utan vi blev nu helt plötsligt så medveten om sjukdomar och sjukvård och allt sådant vi inte hade haft en aning om förut.
Det blev ett helt annat liv, partyprinsessan hade försvunnit istället kom en nybliven osäker hjärtsjuk mamma fram men som småningom tog sig så långt att hon blev träningstokig.
Fester och uteliv är inte alls viktigt men det fanns en tid i mitt liv då jag tyckte det, jag ställer mig ofta frågan vad hade jag gjort om jag blivit hjärtsjuk då som festande tjugoåring? Utan barn och man? Jag vet inte men det jag vet är att jag är oerhört tacksam att jag hade mitt barn och min man att kämpa för under min hjärtsjukdom. Det gjorde allting mycket lättare och idag springer jag hellre i skogen än går på krogen.
Men hör och häpna ibland kommer den där partyprinsessan fram, i år kommer hon fram lagom till marknaden då jag nämligen ska gå ut både fredag och lördag. Men det är en betydligt lugnare partyprinsessa som går ut nu än för tio år sedan men jag har lika roligt för det.
Om inte roligare speciellt när jag tänker på att jag faktiskt fått en andra chans till att leva detta liv.
