Jag tänker tillägna detta inlägg till min mamma ❤️ hon kommer förmodligen inte att läsa det själv nu på en gång men hon gör det när hon har tid, vet att hon idag är tillsammans med sin syster och hälsar på sin systerdotter. Jag är evigt tacksam all släkt och vänner vi har omkring oss nu.
Varför jag känner att jag vill skriva ett inlägg till henne just nu, är för att hon går igenom en svår och dödlig sjukdom just nu och jag vet hur det är att leva mellan liv och död.
Min mamma är världens bästa mamma, hon har alltid stått på sig och sagt vad hon tycker vilket inte alltid var populärt från min sida när man var yngre och mer oförståndig ;)
Men jag har lärt mig av min mamma att man måste stå på sig och våga säga vad man tycker fast jag än idag jobbar på att kunna det så har det blivit betydligt mycket bättre.
Min mamma har alltid funnits där, hon har hjälpt mig med läxor, tragglat mattetal på mattetal och tagit med mig på shoppingrundor och sett till att jag och min syster har det så bra som möjligt.
Bara en sådan sak att när jag blir mamma och blir inlagd på intensiven pga hjärtfel så kommer hon direkt till mig och packar sin väska full med kläder för hon anade att det kunde ta länge innan hon kommer hem igen.
Det hon inte visste var att det skulle ta 2 månader innan hon var på hemmaplan igen!
Det var julimånad, min mamma kommer till Gällivare sjukhus där jag ligger tillsammans med min familj, min man och nyfödde lille Herman. Hon har med sig min syster och hennes barn och jag känner mig genast lugn när mamma kommer in i rummet.
Dagarna går och min syster och hennes barn åker hem, min mamma stannar kvar!
Jag blir sämre och blir flyttad till Umeå universitetssjukhus, Peter och Herman, min mamma och min pappa kommer till Umeå. Dom finns hos mig så fort besökstiden tillåter.
Så kommer den dagen då det blir transport till Göteborg Sahlgrenska universitetssjukhus! Min mamma tvekar inte ens, hon följer efter med reguljärt flyg och trotts att hon nyligt börjat på sin sommarsemester bestämmer hon sig för att vara med mig på ett sjukhus långt långt hemifrån, från all släkt och vänner.
Ni vet hur man kan längta efter sin sommarsemester och för min mamma har detta med sommarsemester alltid varit något speciellt.
Hon har då haft tid att pyssla i sin trädgård, haft tillställningar med släkt och vänner och verkligen njutit av tillvaron.
Sommaren 08 blev inte som den skulle, min mamma ägnade hela sin semester åt att vara med mig på sjukhuset.
Inte en gång klagade hon på att behöva sitta på ett sjukhus, hon höll modet uppe och satt vid min sida hela tiden under min sjukdomstid.
När min mamma gick på stan i Göteborg medan jag var inlagd så köpte hon något till mig på en gång. Hela den sommaren köpte hon näst intill en ny garderob åt mig. Jag fick någonting efter varje gång hon varit på stan.
När hennes semester tog slut ordnade hon så hon blev sjukskriven.
Dagarna gick och dagarna blev till veckor och veckor blev till månader.
När mitt nya hjärta äntligen dök upp så låg min mamma i en sjukhussäng bredvid mig eftersom jag inte ville sova själv. Jag hade extrem ångest lite som dödsångest och Peter eller min mamma turvisades att sova hos mig varje natt.
Min mamma visade inte för en sekund åt mig att hon var orolig. Hon höll modet uppe och hon fanns där för mig, Peter och Herman och vi är alla evigt tacksamma.
Till slut kom den dagen då min mamma kände att nu kunde hon lämna mig för att återgå till vardagen och hemmet i norr som hon inte hade sett sedan i julimånad det var september nu.
I slutet på september kommer min mamma och min pappa ner till mig igen för att jag, Peter och Herman har sådan extrem hemlängtan och vi känner att vi snart blir tokiga. Så trotts att min mamma knappt varit hemma på några månader kommer hon ändå ner till mig igen, jag kommer aldrig glömma det du gjorde för oss sommaren 08.
En mamma är alltid en mamma, hur vuxen man än blivit så är man alltid någons barn och jag är evigt tacksam för det du har gjort för oss.
Kämpa på mamma, men det vet jag att du gör ❤️ fuck cancer!
Kommentera