När jag förra året gjorde 2013 års resumé så skrev jag att jag hoppas 2014 blir ett lika bra år som 2013 om inte ännu bättre. Jag skrev inlägget på min förra blogg här finner ni inlägget:
Precis så här kunde det kännas, i väntan på vaddå? Vi väntade och väntade och 2014 började inte bra men mitt i allt detta elände hade vi varandra och det blev många resor till min hemby Sangis. För familjen är viktigast när sådana här sjukdomar kommer in i släkten.
Det som också fick mig att må bra under denna jobbiga tid när min mamma gick på cellgifter var en skidtur. Där kunde jag rensa mina tankar och bara njuta av att bara vara.
Många helger befann vi oss på världens mysigaste gård i Sangis och många gånger blev det bad i badtunnan.
Under våren åkte vi två gånger till Eden i uleåborg med min mamma och pappa och min syster och hennes barn. Detta är en bild på Herman med sin morfar på stranden i solnedgången i maj.
Man lär sig så småningom att leva med det, att cancern finns där och så länge hon får må relativt bra så är jag glad att jag får ha henne hos mig.
Ni hittar boken på www.idusforlag.se
Det har aldrig varit så skönt komma hem som det var då efter denna extrema sjukdom det var njurbäckeninflammation jag hade drabbats av. Men efter ett tag var jag på benen igen och sommaren började att komma mer och mer till oss.
Värmen fortsatte och vi badade som aldrig förr i älven.
Vi simmade och gick över hela älven och vi njöt över världens bästa sommar. En sommar som vi behövde efter en tung vår och vinter. Min mamma fick ta uppehåll från cellgifter och tumören fortsatte krympa vi kan nu bara fortsätta hoppas och fortsätta att njuta av att bara vara tillsammans så länge vi får finnas till.
Jag fick mer än godkänt på årskontrollen, jag cyklade fyra distanser längre än förra året på arbetsekg:et.
Vi besökte Lotta på Liseberg för första gången och det var så roligt. Vi hade så kul och det var underbara dagar nere i Götet.
Vi hade en toppenresa, två veckor fyllda med glädje, skratt och tårar!
http://mammahanna.wordpress.com/2013/12/30/2013-ars-resume/
Jag tycker inte 2014 blev ett lika bra år som 2013, det blev en tung start för oss.
Januari månad svischade förbi var mörk och kall och vi var sjuka titt som tätt.
Det enda roliga på denna månad var att vi äntligen skaffade en ny bil på mannens födelsedag dessutom :)
Februari kom och det började genast kännas lite lättare tills vi fick tråkiga besked. En nära anhöriga hade drabbats av cancer, cancer hade hittat till våran familj också som att vi inte hade nog med dåliga hjärtan skulle vi få in cancer i släkten också. Det kom som ett slag i magen.
Det värsta var att inte veta och att bara vänta och vänta på alla provsvar hit och dit och att sen när det börjades med cellgifter då var man tvungen vänta och vänta och se hur behandlingen går.
Precis så här kunde det kännas, i väntan på vaddå? Vi väntade och väntade och 2014 började inte bra men mitt i allt detta elände hade vi varandra och det blev många resor till min hemby Sangis. För familjen är viktigast när sådana här sjukdomar kommer in i släkten.
Det som också fick mig att må bra under denna jobbiga tid när min mamma gick på cellgifter var en skidtur. Där kunde jag rensa mina tankar och bara njuta av att bara vara.
Till slut fick vi ett besked, tumören hade krympt, cellgifterna gör sitt jobb.
Många helger befann vi oss på världens mysigaste gård i Sangis och många gånger blev det bad i badtunnan.
Våren var jobbig och en ny oro om min mamma hade uppstått bara ordet cancer vill man inte höra.
Men trotts allt så var hon pigg emellanåt och hade ork till att vara ute och leva så gott som vanligt.
Under våren åkte vi två gånger till Eden i uleåborg med min mamma och pappa och min syster och hennes barn. Detta är en bild på Herman med sin morfar på stranden i solnedgången i maj.
Vi försökte verkligen ta till vara på sådana här tillfällen och vi njöt av att bara vara tillsammans. Vi skrattade och hade roligt och den där hemska sjukdomen kastade vi bort så långt vi kunde.
Man lär sig så småningom att leva med det, att cancern finns där och så länge hon får må relativt bra så är jag glad att jag får ha henne hos mig.
Under mars månad tror jag det var så var jag ner till Stockholm på utbildning med merorgandonation det var riktigt roligt och givande. Jag träffade nya och gamla vänner. Hade en toppenhelg.
Det blev även lite shopping:
Något som också hände under denna vår var att boken om oss kom ut, nämligen mosters nya hjärta.
Om ni inte redan har den hemma så köp den. Det är alltså min syster som skrivit boken och det är jag som är mostern.
Det som också fick mig att må bra under våren var att springa, jag rensade mer än mina tankar när jag tog mig ut på en springtur för att inte tala om hur bra jag mådde när jag kom hem igen.
Det är näst intill det roligaste jag gjort och jag kommer göra om det igen. Blodomloppet 2015 då finns jag där det kan ni räkna med. Varje steg jag tog, tog jag för min donator!
Det som också fick mig att må bra under våren var att springa, jag rensade mer än mina tankar när jag tog mig ut på en springtur för att inte tala om hur bra jag mådde när jag kom hem igen.
Jag gjorde något jag aldrig gjort förut under majmånad, jag deltog i blodomloppet för merorgandonation.
Det är näst intill det roligaste jag gjort och jag kommer göra om det igen. Blodomloppet 2015 då finns jag där det kan ni räkna med. Varje steg jag tog, tog jag för min donator!
Så kom junimånad och jag skulle för första gången i mitt liv få åka och fjällvandra i Björkliden. Vi kom dit på fredagen, hann ut på en liten tur.
Så jag fick iaf se hur vackert det var men på fredagkväll blev jag sjuk i 38 graders feber och framåt natten var den redan uppe i 39 grader. Vi var tvungen åka flera mil till närmsta vårdcentral alltså Kiruna. Jag fick penicillin men det hjälpte inte så när vi kom hem på söndagen steg tempen till 40,2 grader då åkte vi in till akuten i Pajala det blev ambulans till Gällivare prio ett. Jag hade riktig hög sänka och blev inlagd i Gällivare i tre dagar fick antibiotika intravenöst.
Det har aldrig varit så skönt komma hem som det var då efter denna extrema sjukdom det var njurbäckeninflammation jag hade drabbats av. Men efter ett tag var jag på benen igen och sommaren började att komma mer och mer till oss.
Det var väl inte så varmt i juni men julimånad levererade.
Pajalamarknad vände på vädret totalt och efter det fick vi nästan börja klaga på värmen.
Det blev Pride i byn och det var så roligt. 
Självklart deltog vi och självklart var jag ut på marknaden. Båda dagarna fredag och lördag men roligt hade jag och jag riktigt njöt av att få vara bara Hanna om kvällarna.
Vi simmade och gick över hela älven och vi njöt över världens bästa sommar. En sommar som vi behövde efter en tung vår och vinter. Min mamma fick ta uppehåll från cellgifter och tumören fortsatte krympa vi kan nu bara fortsätta hoppas och fortsätta att njuta av att bara vara tillsammans så länge vi får finnas till.
Årskontrollen i Göteborg blev av och det var jag och Peter som åkte helt själva utan Herman. Det var en värme som hette duga där nere och vi njöt av varenda sekund.
Jag fick mer än godkänt på årskontrollen, jag cyklade fyra distanser längre än förra året på arbetsekg:et.
Vi besökte Lotta på Liseberg för första gången och det var så roligt. Vi hade så kul och det var underbara dagar nere i Götet.
Sen kom hösten och vi började hoppas och vänta på besked om min mamma. Skulle vi kunna åka alla tillsammans på en resa till Rhodos. Så fick hon äntligen besked och vi tog oss alla iväg till Rhodos som det var planerat.
Vi hade en toppenresa, två veckor fyllda med glädje, skratt och tårar!
Vi firade att min pappa fyllde 60 och att min mamma finns med oss och har ork till att resa och att tumören har fortsatt att krympa och vi hoppas det fortsätter i den takten också.
Nu hopppas vi att 2015 blir ett toppen år och inte börjar med otrevliga överraskningar istället kan det komma trevliga överraskningar sådant gillar vi.
Ta hand om er, kram!
