När jag började med LCHF mötte jag mycket motstånd, många som ifrågasatte hur jag kunde börja med lchf när jag varit hjärtsjuk. Många som hade mycket negativt att säga om just lchf och många som var helt emot det.
Men jag hade även många som stöttade mig, som trodde på mig och lchf och som lät mig hållas och pröva på metoden för utan att pröva kan man inte veta.
Min sjuksköterska i Göteborg har vetat om detta med min kost från dag ett och dom har stått på min sida och lyssnat på mig och tagit ständiga kontroller för att veta att mitt hjärta fortfarande mår bra trotts kosten och det blev bara bättre.
Alla värden blev bättre och bättre för varje kontroll. Ibland kunde jag känna mig ledsen och arg på dom som inte kunde förstå hur bra lchf var för mig. Jag ville bara skrika ut vad kosten gjort för mig och vad den gör än idag.
Så fort jag äter gluten och socker mår jag dåligt. Jag får uppsvullen mage, liknar sjunde månaden i en graviditet, jag kan få diarréer samt hjärtklappningar av socker samt gluten.
Idag vill jag fortfarande påpeka hur bra jag mår nu av att äta gluten och sockerfritt. Men en sak har jag lärt mig, jag väljer själv vad jag vill äta och när jag vill äta. Det är mitt liv och mitt val, avstår jag socker och gluten på ett kalas så finns det inget tjat som kan få mig att ta den där kakan, jag lovar ju mer du tjatar ju mindre tar jag den! Jag måste få välja själv, jag kanske känner just då att idag vill jag avstå sockret men en annan dag kanske jag känner att idag klarar jag av det.
Det jag menar med klarar av är att ofta när jag ätit något med socker så vill jag ha mer det räcker inte med en kaka då måste det bli en till och för att inte tala om hur sugen jag blir framåt kvällskvisten om jag tagit den där kakan tidigare. Jag har varit sockerberoende och jag vill inte hamna där igen, jag är glad att jag tagit mig ur det idag men jag måste få välja själv hur jag vill äta och idag är jag glad över att jag får det och att det viktigaste är att jag mår bra.
Varje morgon studsar jag upp från sängen och känner energin börjar flöda, jag kan börja morgonen med en springtur och avsluta kvällen med en kvällspromenad.
Ibland måste jag nypa mig i armen när jag är ute på en löprunda, är det verkligen sant. Är det verkligen jag Hanna som springer fram på vägarna.
Hanna som alltid ogillat träning men gillat aktiv rörelse till viss del, Hanna som har fått ett nytt hjärta och Hanna som har haft 20 kg i övervikt!
Ja det är samma Hanna och jag är ingen elitidrottare men jag rör på mig aktivt dagligen och jag mår så bra som jag aldrig gjort förut. Imorgon blir det milen för min del och jag längtar redan.
Jag älskar mitt nya liv!
Kommentera