Jag kan väl inte direkt säga att den här sjukdomen är det värsta jag varit med om. Med tanke på att jag varit med om värre saker än en njurbäckeninflammation men om vi bortser från min hjärtsjukdom så är den här sjukdomen det värsta jag varit med om. Ingenting jag vill uppleva igen.
40 grader i feber är ingenting jag vill vara med om igen, jag hoppas att jag slipper det. Man är vid medvetande men känner sig helt borta i huvudet. För att inte tala om frossan och hur mycket man svettades när febern gick ner, det var så läskigt. När jag låg på britsen på akuten blev pappret helt blött, jag kände inte ens att jag svettades så mycket som jag gjorde.
Men nu har febern iaf gått ner, en temp på 37,0 och jag hoppas det fortsätter så. Nu är jag hemma igen men dom har tagit en massa prover på mig så om proverna visar något kan det hända jag måste åka in igen sa läkaren igår när han skrev ut mig. Dom hör av sig antingen på fredag eller måndag om proverna visar något om dom inte visar något då hör dom inte av sig. Så jag håller mina tummar och tår att proverna inte visar något.
Jag är fortfarande helt omtöcknad, trött, huvudvärk, yrsel och illamående hänger över mig. Men jag är så mycket bättre än i söndags och det känns bra. Men nu är det sträng vila som gäller, ännu går jag i nattlinne och tänker göra så ett tag till. Herman tar hand om mig, han har varit ute och rastat cilla.
Nu ska jag fortsätta vila, kram till er!
1 kommentarer
Life of Johanna
15 Jun 2014 14:37
usch fy, hoppas de inte hör av sig!
Kommentera