Imorgon deltar jag i vårruset, tillsammans med mina kollegor vi kallar oss för the ASS. Så imorgon springer jag för mitt jobb.
Utan min donator hade detta inte varit möjligt så jag är evigt tacksam.
Mitt jobb som dagligen får mig att uppskatta dessa vardagliga saker som vi tar för givet att kunna, så som att klä på sig själv, klara av att gå på toa utan hjälp från någon. Att kunna göra sig förstådd i tal och att kunna leva ett liv utan att alltid ha någon hjälp vid sin sida.
Alla som lever med hjälp dagligen, som har det i hemmet osv alla ni är riktiga kämpar. Jag vet hur det känns att inte kunna klä på sig själv, duscha eller gå på toaletten själv. Jag har fått pröva på den tiden om än den inte blev så lång så har jag varit där och jag vill inte hamna där igen.
Jag är evigt tacksam att jag idag klarar av att klä på mig själv, duscha och gå på toaletten.
Jag är ännu mer glad över att jag idag är så pass frisk att jag jobbar heltid och just gör ett sådant viktigt och betydelsefullt jobb som jag själv vet hur det kan kännas när man får den hjälp man behöver.
Jag är överlycklig för att jag idag springer 10 km utan att tro att jag ska dö av trötthet och andfåddhet. Jag är evigt tacksam för min donator.
Imorgon springer jag vårruset för mitt jobb men "varje steg jag tar, tar jag för min donator"!
Utan min donator hade detta inte varit möjligt så jag är evigt tacksam.
Jag springer för att jag älskar att leva ❤️
Kommentera