När jag fick veta att jag hade en dödlig sjukdom så grät jag inte en enda droppe, jag rätade på ryggen och sa jag ska bli frisk.
Så hela natten låg jag med frossa och illamående, så tidigt på morgonen beslöt vi att ta oss till närmaste sjukhus vilket var Kiruna. Jag fick penicillin. Tänkte att nu vänder det snart, nå hela lördagen hade jag frossa och feber om vartannat.
Men vet ni vad nu i helgen har jag varit riktigt dålig, jätte hög feber och njurbäckeninflammation. Värk och frossa om vartannat. Våran fjällresa blev inte som den skulle inte iaf för min del. Jag hann ut på en liten tur på fredag em sen på kvällen kom febern som ett brev på posten.
Så hela natten låg jag med frossa och illamående, så tidigt på morgonen beslöt vi att ta oss till närmaste sjukhus vilket var Kiruna. Jag fick penicillin. Tänkte att nu vänder det snart, nå hela lördagen hade jag frossa och feber om vartannat.
Så åkte vi hem på söndag, bilresan var en plåga. Jag mådde riktigt dåligt så når vi kom hem bäddade jag ner mig under två täcken och sen några timmar senare hade tempen stigit till 40,0 grader.
Jag blev livrädd, jag trodde att jag skulle dö. Så jag pratade med peter i telefon som inte var hemma och jag bara grät, jag trodde att jag skulle dö.
När vi kommer till akuten i Pajala börjar jag direkt att gråta när jag berättar för sjuksköterskan hur allt ligger till. Jag blir väl bemött och hon börjar med att ta prover på mig och sedan tas det EKG och blodtryck och då blir jag genast lugnare.
Tänk att sjukvården får mig alltid att känna ett lugn oftast iaf och iaf på dom ställena där dom vet vem jag är och vad jag gått igenom. Men det är kanske inte så konstigt när man bott på sjukhus i 3 mån!
Till och med när läkaren kommer in och säger att det blir transport med ambulans till Gällivare prio 1 eftersom det kan finnas risk för blodförgiftning när man är transplanterad så blir jag inte rädd utan jag blir lugn för jag vet att det nu skulle ordna sig. Läkaren sa även han tar inga risker när det gäller en transplanterad sådant gillar jag för en transplanterad har inte råd med några risker. Det sattes in antibiotika intravenöst redan i Pajala, alla jobbade jätte bra och effektivt och snabbt var vi iväg mot Gällivare och det var även min svärfar som körde ambulansen.
När jag kommer till Gällivare får jag ligga på akuten ett tag, dom tar prover och sen blir jag inlagd på en avdelning. Har fått antibiotika intravenöst nu i några dagar. Så nu ska det börjas med antibiotika i tablettform en tiodagars kur, resten av veckan är jag sjukskriven om det blir längre det återstår att se.
Det jag känner idag är att jag borde ha stått på mig mera i Kiruna och förklarat mer ingående om min transplantation osv men man lär sig något nytt varje dag.
Men lite rolig är jag att jag gråter när jag har feber men grät inte en gång när jag hade hjärtsvikt!
Kanske jag får åka hem redan idag eller imorgon, hemma miljön är bäst att bli frisk på säger dom. Jag vill hem idag men sträng vila är det som gäller. Fortfarande får jag feber kring 38,4 eller nåt sånt men inte som i söndags.
Jag kommer ta det lugnt resten av veckan bara hålla mig hemma kolla film och film och krama om mina pojkar.
1 kommentarer
Anonym
10 Jun 2014 18:20
Ja, ta det lugnt och lyssna på kroppen. Den säger nog till att den behöver vila!
Kram min älskade Kusinvitamin
Kommentera