'Du är fin som du är'!
Är något jag hört mer än en gång när jag levt med övervikt. Visst det är jätte bra att man peppar människor med lite extra kilon på sig att dom är precis så fina som dom är. Jag själv tycker att man ska vara precis som man vill och man är fin precis som man är oavsett vikt eller utseende. Så länge insidan är fin så är resten utanpå också jätte fint.
Men när det gått så långt att man själv mår dåligt över sin egen vikt. När man börjar känna sig fånge i sin egen kropp då är det dags att göra en förändring.
Så länge du mår bra både fysiskt och psykiskt så är du fin som du är men när du börjar undvika att umgås med vänner eller vistas ute i offentligheter och när du väl gör det tar det emot lite extra i dig du hade hellre stannat hemma med chipspåsen då har en varningsklocka börjat ringa. Kanske tycker ni att jag har fel men jag har själv varit där och jag vill aldrig hamna där igen. Jag är glad att ha kommit ur det där träsket.
Trotts att jag alltid varit en aktiv person så började jag att hålla mig mer och mer inomhus en promenad tog emot att göra eftersom det kändes som att lungorna skulle hoppa ur. När vi var hos min mamma och pappa tyckte jag det var oerhört jobbigt gå uppför trappan till vindan där vi sov. Jag flåsade som att jag hade sprungit ett maratonlopp och detta var efter min hjärttransplantation det var då det gick uppför mig. Jag kan inte leva så här.
Jag ville knappt vara med på kort, att prova kläder var en plåga. Jag köpte knappt kläder vid en tidpunkt. Jag ville inte titta mig i spegeln, nu tänker kanske endel av er att det är osunt med så mycket komplex och man är visst fin som man är. Ja man är fin som man är men mår man inte bra då är det dags för en förändring och det vet ni lika väl som jag.
Så jag bestämde mig, 10 januari 2013 förändrade mitt liv. Först började jag med Viktväktarna gick ner 3 kg på tre veckor men kände ett enormt sockersug hela tiden och var näst intill deprimerad.
Så i februari 2013 började jag med LCHF! Då vände det, sockersuget försvann och likaså depressionen. Jag fick en energi som heter duga och har än idag. Jag äter än idag lågkolhydratkost och tro mig socker är inget för mig.
Minus 20 kg och livsglädjen är enorm. En energi som räcker och blir över och en kondition som heter duga för min del iaf! Tacka vet jag LCHF!
Kommentera