När man har svävat mellan liv och död blir man ganska härdad. Man klagar inte lätt på krämpor och går inte i "onödan" till vårdcentralen fast man som transplanterad egentligen borde vara den som går i "onödan" utifall att det skulle vara något som inte är som det ska i ens kropp.
Evigt tacksam min donator, Herman fick ha kvar sin mamma och jag fick vara mamma!
Inatt har jag sovit grymt dåligt, jag har haft sjukt ont i bröstet faktiskt ända sedan vi kom hem från Rhodos har jag känt smärta i bröstet.
Men jag har skyllt på träningsvärk och inte gått till vårdcentralen trotts att jag funderat mer än en gång vad det kan vara. Men igår fick jag feber, inatt var smärtan extrem jobbig. Jag kunde inte ligga på vänster sida för då gjorde det ont. Det enda som var skönt var att ligga på rygg och jag som aldrig sover på rygg.
Idag gick jag raka vägen till akuten, fick göra en massa prover bland annat EKG och blodtryck. Det visar sig att jag har överbelastat bröstmusklerna när jag burit på tunga väskor när vi har rest. Jag lider mest troligt av bröstmuskelinflammation. Vila är bästa medicin, men jag fick även antiinflammatorisk medicin utskrivet. Men eftersom mitt crp var förhöjt och att jag även har lite smått feber tyder det på att jag även har en infektion i kroppen men riktigt vilken infektion det handlar om har vi inte kommit fram till än. Så läkaren skrev ut en antibiotika kur som är bred och hjälper mot dom flesta infektioner.
Eftersom jag är hjärttransplanterad och har extremt lågt immunförsvar så kan mitt crp höjas enormt mycket på bara ett dygn eller på bara några timmar. Så imorgon måste jag tillbaka och ta ett nytt crp för att se att det inte blivit högre.
Eftersom sist när jag var sjuk så höjdes mitt crp från 60 till 150 på bara ett dygn och på bara några timmar höjdes det ytterligare till 190.
Detta är min vårdcentral mycket medveten om och dom tar mig på fullaste allvar. Det var nästan som att dom inte ville skicka hem mig idag. Men jag lovade att jag skulle komma tillbaka imorgon så då fick jag gå hem :)
Jag är väldigt glad att jag har en vårdcentral som jag känner mig trygg med eller idag heter det ju hälsocentral. Jag har hört att många klagar på Pajala hälsocentral men jag är iaf nöjd och mig lyssnar dom alltid på och tar på fullaste allvar. Som hjärttransplanterad har man inte råd med några risker.
Det här är en del av mitt liv, men hellre det här än inget liv alls. Idag tänder jag ett ljus för min donator.
Det är nämligen donationsveckan och jag hoppas att alla har tagit ställning till att välja mellan att donera sina organ eller inte. Alla har ett val, det viktigaste är att man bestämmer sig och registrerar sitt svar på:
http://www.socialstyrelsen.se/donationsregistret
Men jag vill att ni ställer er frågan ska man kunna ta, ska man kunna ge? Innan ni bestämmer!
Man kan även kika in på sidan www.merorgandonation.se om man vill ha mer information om organdonation :)
Kommentera