Har ni någon gång varit ute på en löprunda och fått tips av någon ni inte känner eller inte ens vet vem det var?
Vet ni vad det har jag fått och det är just den gången jag tänker berätta om.
Det var i slutet på juli, med tre veckors högsommarvärme hade det äntligen blivit lite svalare si så där 25 grader och mulet var det just den här dagen.
Den dagen som jag äntligen tog på mig springskorna igen efter två veckors uppehåll på grund av kletande jobbig ryssvärme som gjorde att det enda man orkade i träningsväg var en lugn promenad till badstranden och en simtur i älven.
Konditionen var inte den bästa, men jag hade fått tillbaka den där viljan. Att vilja fara ut på en springtur. Så jag skuttade iväg och glatt med musiken i öronen och kände att det här kan nog bli bra.
Så kom den där skuren som vi väntat på i veckors tid. Nu passade den på att komma, lägligt på min springtur. Kunde den inte väntat ca 40 min.
Men man får inte bestämma över vädergudarna.
Det började regna mer och mer, jag var inställd på att springa 6 km, jag hade sprungit en halv km och skorna fylldes med vatten. Det plaskade när jag gick och det var vatten precis överallt.
Jag var inte torr någonstans, till slut regnade det så hårt att jag tog skydd under ett tak.
Sakta men säkert började det att avta och jag fortsatte min löprunda. Jag var inställd på 6 km så nu kunde det ju inte bara bli 2 eller 3 minst 4 eller 5 km skulle jag klara av trotts att jag hade tio liter vatten i skorna.
Så jag kämpar på och det plaskar värre när jag springer det blir till slut att jag varvar rätt mycket mellan att gå och springa eftersom mina fötter känns som bly.
I slutet av min träningsrunda har vädret klarnat upp men vad spelar det för roll, jag är fortfarande dyngsur och skorna är fyllda med tio liter vatten. Så jag orkar inte springa mycket det blir att jag varvar rätt mycket mellan att springa och gå.
Då springer en kille förbi mig och frågar hur går det, det är tungt idag svarar jag, jag blev så blöt. Vet ej om han hörde det sista för då sa han sedan du det är bättre att springa fem minuter och sedan gå fem minuter.
Jo precis var det enda jag orkade svara till honom.
Jag har ingen som helst aning om vem denna killen var. Och jag vet mycket väl att man ska springa fem och gå fem för bästa resultat. Men fem minuter kändes som en evighet. Att springa fem minuter med skorna som kändes som blyfötter var inte att rekommendera när konditionen inte var den bästa efter ett uppehåll från träningen.
Tips och idéer på sin löprunda är alltid bra men jag undrar vad killen hade sagt om jag hade berättat att jag varit hjärttransplanterad han hade garanterat inte gett mig ett sådant tips. Det är bara jag som känner min kropp, jag har enormt lågt immunförsvar det gör att vissa dagar mår jag sämre och vissa dagar mår jag bättre,
Det är mycket dagsformen som spelar in, känner jag när jag springer att jag börjar känna av något i halsen då måste jag stanna på en gång. Jag kan inte pressa min kropp för mycket det kan göra mig jätte sjuk. Jag är inte som alla andra och jag tränar inte som alla andra och jag springer inte som alla andra.
Jag är jag och jag tänker fortsätta med det även på mina springturer då springer jag precis i min egen takt och precis efter min egen förmåga och ork.
Jag vet inte vad killen var ute efter, ville han vara snäll och ge tips? Har aldrig tidigare varit med om att en okänd människa gett tips så där men det var tyvärr inget nytt tips för det visste jag redan!
Jag tränar inte för att bli världsmästare, jag tränar för min egen skull och för att hedra min donator! Jag tränar enbart för att jag ska må bra och inget annat ❤️
1 kommentarer
Life of Johanna
11 Sep 2014 16:41
Ja det är skönt och veta vad det är och att det inte var något elakartat :) kram
Kommentera